Blev ju inget besök hos terapeuten i veckan och nu känner jag att jag verkligen behöver prata. Ska iofs träffa diakonen imorgon men det känns inte riktigt rätt att lämpa över alla mina känslor på henne heller.
Just nu vet jag inte riktigt vad jag känner. Känns mest som ett enda virrvarr och kaos av känslor inombords. Sjöng med kören på gudstjänst idag. Det serverades brunch efteråt och jag kämpade som tusan med att hålla fasaden uppe. Slocknade i soffan när jag kom hem. Jag hade ju lovat mig själv att inte göra så här mot mig själv längre och jag vet inte riktigt varför det blev så här idag! Kanske kände jag ett stort ansvar för att det skulle bli bra med sången idag. Ensam i överstämman och så hade jag försökt lära mig understämman lite snabbt pga sjukdom. Kan väl inte säga att mitt bidrag till understämman var särskilt lyckat, iaf inte i en av sångerna... 😱
Nu väntar sängen och min förhoppning är att jag ska lyckas somna trots alla tankar och känslor som far och flyger inom mig. Det känns precis som jag har en orkan inom mig. Ingenting känns stillsamt...
Finns det nån som känner för att prata så hör av er! Det räcker med en messenger-konversation eller ett telefonsamtal. Kanske jag inte är så vältalig om jag inte sitter öga mot öga men just nu känns allt bättre än inget
Kommentera