Igår träffades stödgruppen för första gången! Spänd, nervös och orolig med en hög ångest körde jag dit. Efter drygt två timmar var det slut. Spänningarna släppte, tröttheten trillade över mig och väl hemma så släppte jag på allt jag hade och då kom tårarna också. Jag är så jäkla stolt över mig själv att jag tog mig dit och kunde även säga några ord om min uppväxt. Kommer definitivt att bli lättare för varje gång.
På vägen hem så stannade jag till vid affären och skulle in och handla en Cola och en påse grillchips! Men innan jag ens stängt av bilen så kom jag på att jag skrivit under ett papper där jag bl a lovat att inte skada mig själv eller ta mitt eget liv så länge vi träffas i stödgruppen. Eftersom jag äter för att straffa mig själv och för att döva mina känslor så backade jag helt enkelt ut igen och körde vidare hemåt! Det funkade iaf den här gången, får se om det går fler gånger...
Idag var det väldigt svårt att gå upp ur sängen. Så jag tog beslutet att stanna hemma idag och bara fokusera på mig själv och mitt mående. När ångesten slog till och jag bara vill trycka i mig choklad så plockade jag fram mina akvarellpennor som jag inte testat ännu. Blev två små vykort iaf. Kanske inte nån Rembrandt precis...
1 kommentarer
Anonym
08 Mar 2017 16:18
Mycket fina vykort strong du är kramiz
Kommentera