Vaknade tidigt idag. Nervös som tusan inför besöket på psyk.mottagningen. Tänkte flera gånger ringa återbud men tänkte sen att det kommer min medföljare antagligen inte att acceptera. Så jag försökte hålla mig sysselsatt med lite jobbsaker som
skulle göras. Kunde inte ens äta nån frukost men blev iaf en cappuccino.
Min nervositet byttes ganska snabbt till tillit och förtroende. Bara det att han när han skulle hämta mig i väntrummet sa "någon här som ska träffa Magnus?" och inte mitt namn gjorde mig lugn. Men sen var han helt fantastisk i samtalet. Jag
fick förtroende för honom bara efter några minuter. Och han bekräftade mig att jag verkligen har hittat till rätt psykolog (den privata) som gett mig rätt diagnos och som kommer ge mig den behandling som han önskar att de snart kommer kunna erbjuda
även via regionen, EMDR. Hmmm.... om någon behandling har en hög evidens för att hjälpa många, hur svårt kan det vara liksom??!
Han tyckte också att jag hade tänkt helt rätt som ändå valde att träffa honom just utifrån att nu finns det en journal på mig där, om jag behöver komma in på psyk.akuten. Tydligen är det så att EMDR fungerar som så att man blir sämre till en början innan
det vänder och blir bättre. Rejält mycket sämre kan man bli... kul...NOT!
Tanken var att jag skulle jobba hemifrån efter mötet. Det gick sådär för när jag blev ensam så började tankegångarna snurra "varför sa jag så?", "blev det rätt?", "men varför sa jag inte detta?", "vad tycker han om mig
nu?"
Ja alla möjliga, och omöjliga, tankar snurrade i huvudet. Jag som skulle planera en massa.... det blev bara pannkaka av allt! Somnade också en stund. Tänk att ett litet samtal kan dränera mig helt på energi så här! Orkar knappt skriva detta inlägg....
Kommentera