I några dagar nu har jag haft en känsla av att jag inte sitter ihop, känner mig splittrad eller trasig. Finns inget skal som håller ihop mig och heller inget skal som kan skydda mig så alla min känslor ligger uppe vid ytan och väntar bara på att nån ska
peta på mig så de kan få explodera. Just att mina känslor ska "explodera" så att jag inte har nån kontroll utan bryter ihop är en rädsla jag bär på. Att visa känslor, ffa att gråta, är så starkt förknippat med skam så jag undrar om jag nånsin
ska kunna lösa den knuten....
Att inte ha något skyddande skal har gjort mig väldigt trött de senaste dagarna. Får jobba stenhårt på att ha koll på allt och alla. Kan knappt sänka garden en kort stund
Kommentera